@skuldfri

Ibland så får jag frågan "varför köper du inte en ny(are) bil?" av mina vänner och bekanta. Svaret på den frågan är för mig ganska solklar; jag har en bil som problemfritt förflyttar mig från plats A till plats B. Den har visserligen många år på nacken, men är fortfarande pålitlig och billig i både bensin- och reparationskostnader. Eftersom att jag pendlar några mil till jobbet så blir bensinkostnaden en ganska stor utgift för mig. Men att äga själva bilen är väldigt billigt då jag bara behöver trafikförsäkring, den är inte ens värd att halvförsäkra, och bilskatten är jättelåg.

 

Låt då säga att jag tar ett lån och köper en ny bil som drar 0.2-0.4 liter/mil mindre: visst, om man bara tänker på bensinkostnaden så gör jag en ekonomisk vinst, absolut. Men då tillkommer även lån, helförsäkring samt mycket, mycket dyrare reparationskostnader i jämförelse med vad det kostar att laga min nuvarande gamla bil. Sedan kan jag tillägga att jag inte har något bilintresse alls. Bara den fungerar och är billig i drift så nöjer jag mig.

 

Min cross är mycker mer värd i pengar än min bil, för MX är någonting jag är intresserad av och tycker är roligt. Förmodligen så är mina Månsson-preppade framgafflar på crossen värda mer än hela bilen, men då handlar det om intresse och inte om pengar. Jag prioriterar, helt enkelt. Självklart för mig, galenskap för andra.

 

Slutligen så vet jag inte hur länge till jag behöver pendla så pass långt som jag gör. Jag har lite planer och tankar på annat istället. Då klarar jag mig väldigt bra med en gammal och pålitlig bil.

Bil som statussymbol tilltalar inte mig. Bil som bil. Vad tycker ni? Resonerar jag helt galet?